Att hamna i konflikter är en del av livet. Det behövs inte ens en till person för att en konflikt ska uppstå. Vi bär på inre konflikter så snart vi vill en sak men gör en annan. Så enkelt är det. Men den stora frågan är hur vi ska hantera dessa konflikter.
Det talas mycket om konflikthantering och olika sätt att lösa dem. Tur nog så finns det inte bara ett sätt, men en del fungerar sämre än andra. Att lösa en konflikt med ordstrid – tja, det vet alla att det leder bara till ytterligare strid. Att lösa konflikten med tystnad är en annan mindre lyckad variant – ni vet, den där känslan av att något hänger i luften men när man försöker ta reda på vad det är så får man bara svaret ”Inget!” och en uppgiven blick. Typiskt för oss kvinnor faktiskt. Att agera struts i sammanhanget löser ju intet.
Så vad fungerar?! Om vi kommer ihåg att alla individer behöver få uppmuntran och känna sig uppmärksammade oavsett om de förtjänar det eller inte så har vi kommit en bra bit på vägen. Detta sug efter uppmärksamhet är så starkt att vi söker det på även mindre konstruktiva sätt. I en relation är det inte ovanligt att kvinnors kritik ofta är ett uttryck för hennes önskan att få kontakt och bli uppmärksammad. Kommer man då ihåg detta kan kritiken lättare rinna av och den verkliga orsaken komma fram. Vad det handlar om är att om vi istället för att fokusera på oss själva och de känslor en konflikt frammanar inom oss tänker på hur den andra personen känner sig och varför den tar till de medel den gör så tar vi även fram det bästa inom oss. Alltså, istället för att fokusera på oss själva, fokusera på den andra. Det som händer när vi fokuserar på den andra är 1) vi ger dem uppmärksamhet, 2) vi ger uppmuntran i det att vi genuint bryr oss om den andra. Kommer vi dessutom ihåg de grundläggande behov vi alla bär på och fokuserar på vår partners behov och tillgodoser dem så finns inte mycket av konflikten kvar.
Det är egentligen intressant att så mycket kan lösas med hjälp av att vi lägger fokus från oss själva istället på vår omgivning. Inte i den meningen att vi bryr oss om vad andra tycker och tänker om oss – då är ju fokus fortfarande på oss själva – utan vi ställer in fokus, precis som när man fotograferar, på den andra. Gärna med den där fina dimeffekten av att allt runt omkring blir suddigt och oviktigt… Det är detta som är odelad uppmärksamhet, och en god förutsättning för att konflikten kan lösas om den ens uppstår.
b e c o a c h e d 